Det blev nästa helg istället. Jag längtar redan efter att få träffa min fina vän.
Idag ska jag inte göra någonting, bara överleva. Ligger i mörkret i mitt rum och vill bara sova.
Det gör så ont, och jag kan inte bara vifta bort dessa tankarna. Det funkar liksom inte.
Vad kommer hända om jag berättar om dem? Kommer någon höra mig och bry sig?
Kommer hon lyssna på det jag säger och förstå allvaret eller vad behöver man göra och skrika
för att någon ska förstå? Jag är så rädd att de inte kommer förstå hur allvarligt läget är innan
det är försent, innan jag är borta.
Jag är 16 år och vet hur jag vill ha min begravning, det är inte normalt.
Jag har vetat hur jag vill ha min begravning sen jag var 14. Men vet du vännen, din begravning kanske blir precis så som du vill ha den, men jag hoppas att det dröjer väldigt väldigt länge. Att du hittar något att leva för, som Håkan. Jag hoppas du hittar fler Håkansaker, så du kan andas lite lättare och se lite ljusare på livet <3 Kämpa på
SvaraRaderaTimmy - duvor blev skator?
SvaraRaderaJa faktiskt! Så himla bra låt verkligen, älskar den!
RaderaTack så hemskt mycket, uppskattas! Dela den gärna vidare så fler får höra:)
Radera