Du räknar allt sorgligt natten lång

Det är inte jättebra, eller bra eller dåligt, det är sämst just nu. Mitt enda andrum är stallet, och ibland orkar
jag inte ens ta mig ut dit. Får tvinga ut mig själv med gråten i halsen. Ärligt så är jag rädd att jag ska förstöra allt nu innan Håkan konserten. Att det går för långt, men de har ju inte velat lägga in mig tidigare så varför
skulle de få för sig att göra det nu? Bara för att jävlas

Räknar dagarna tills jag står i publikhavet, tills jag är i kön, tills jag kan andas igen utan att känna allt som gör så jävla ont. Ibland kommer tanken på vad som händer efter, orkar jag då? Orkar jag fortsätta när mörkret kommer och allt gör ont? Och orkar jag inte, vad händer då? Då kapitulerar jag