fredag 2 maj 2014

Jag släpper taget nu för det här är verkligen fel plats

Något som kan vara otroligt svårt för personer som inte är sjuka att förstå är tryggheten.
Att man kan bli trygg i sin sjukdom. Visst det låter kanske fel,
men när man levt med ett mörker länge blir man tillslut van. Man identifierar sig som sjuk,
man vet kanske inte riktigt vem man är utan sjukdomen längre. Det är läskigt.
Att släppa taget, att ta det där steget till att bli frisk. Att säga nej till sjukdomen, att säga ja till
att bli frisk.

Allt för ofta hör man personer säga
- Ryck upp dig nu! till personer som är deprimerade. Och det är så mycket mer som krävs
än att bara rycka upp sig. Det är som att bära på ett eget krig där inne.
Du vet inte vad andra människor bär runt på, du vet inte om de har ett krig inom sig.
Det syns inte alltid på en person som är psykiskt sjuk.

Jag försöker säga nej till min sjukdom, jag försöker. Jag är kanske inte bra på det,
jag kanske ger upp allt för lätt, men jag försöker.

Det är okej att falla ibland, det viktigaste är att man reser sig igen. Kom ihåg det.

6 kommentarer:

  1. Riktigt bra skrivet Johanna. Så jäkla bra och sant. kram!

    SvaraRadera
  2. Det är så sant det du skriver! Kram!

    SvaraRadera
  3. Jag vet att det känns tryggt att bara vara kvar i samma läge man känner utan och innan, men jag hoppas att du snart vågar ta steget ut i det lite okända för att kunna bli bättre! En så fin person som du förtjänar det verkligen, kram!

    SvaraRadera
  4. Åh, tänk om alla var sådär kloka som du är. Vad fin och bra världen vore då!
    Du har så himla rätt, det är jätteläskigt att liksom kliva ut i "riktiga världen" när man är så van med sin sjukdomsvärld. I den vet man ju vad som finns, men utanför? Vad händer där?

    Men du kommer klara det! En dag kommer du stå där, frisk och stark och kanske till och med ännu mer fantastisk än vad du är nu, och så kommer du tänka tillbaka och känna hur jävla bra du är. För då har du besegrat monstren och kastat dig ut i den riktiga, läskiga, friska världen och du klarar det bäst. Jag bara vet det.

    sv: Tack finis!

    SvaraRadera
  5. Jag råkade komma in på din blogg av en slump. Det slutade med att jag har suttit i över en timme nu och bara läst massa inlägg :$ Jag fastnade typ direkt, jag måste säga att du är bra precis som du är. Och allt du skriver är så himla bra!
    Heh jaa ville bara säga det!

    SvaraRadera
  6. så bra och viktigt skrivet. Det är många som inte förstår allvaret med depression, vilket inte är konstigt då ingen talar om det. Så bra att du tar upp det och skapar medvetenhet kring ämnet! go go go!!

    SvaraRadera

Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram