Alla dessa tankarna gör att jag inte vill sova, vill inte släcka lampan, stänga av datorn,
bli ensam med alla tankar i mörkret. Vill inte vill inte.
Jag är hellre vaken, sover på dagen, somnar för att kroppen inte orkar hålla ögonen öppna,
inte bara sova för att man ska. För jag klarar det inte.
Klarar inte tårarna på kinderna, tankarna i huvudet, klumpen i bröstet.
Det gör för ont, det känns för mycket. Jag vill inte känna mer, jag vill inte höra mer på alla
olika röster i huvudet. Tyst. Jag vill ha tystnad.
Imorgon är det möte om mig och jag vill inte följa med.
usch, känner igen det där :/
SvaraRaderaHoppas det kommer gå bra på mötet iaf.
Och verkligen super att du börjat träna igen! Fortsätt med det om du kan!
Kramar
du kan alltid smsa/kika vännen. kram <3 /dani
SvaraRaderaU can do this!<3
SvaraRadera