onsdag 21 juni 2017

Ändrade planer

Det blir ingen hemflytt 1 juli. Efter alla överdoser och självskador har det blivit framflyttat
till sista september istället. Men det känns helt okej. Jag kanske behöver lite mer tid på mig
att bli någorlunda stabilare. Imorgon ska jag även träffa min kontakt på kommunen för att
prata om framtiden. Vi får se hur det går. Är ju inte den bästa på att kommunicera av särskilda
anledningar. Men det vet dem om. Fast det är bättre nu för vi tränat med den selektiva mutismen
på psykiatrin.

Annars då, ska till farmor och farfar i helgen och fira midsommar. Ska hem lite i sommar och gå på Håkan och sen Bråvalla en dag för att se Håkan där också. Mycket Håkan med andra ord men kan
aldrig bli för mycket. Jag och min syster ska köa i fem dagar inför Ullevi spelningen så jag hoppas
vi får bra platser.

Liten uppdatering från lilla mig. Ska försöka bli bättre på det här med att blogga.
Om det nu är någon som tittar in

onsdag 24 maj 2017

Det är tufft nu

Det är verkligen inte lätt ibland. Mår fruktansvärt dåligt i perioder och tar dumma beslut.
Som att svälja ett antal tabletter och vägra åka med ambulans så polis får komma och sen
sövas ner för att få motgift. Det är dumt jag vet och det dras bara ut på det genom att kämpa
emot men det är vad jag gör. Tog en överdos förra måndagen och blev inlagd på IVA
och sen körd till psyk i säter efter att ha varit sövd i ett dygn. När läkaren frågade mig vilken
dag det var sa jag tisdag för jag hade ju inte varit borta så länge kändes det som. Men det var
onsdag och jag hade tappat bort en dag pga ett dåligt beslut. Sen körd i ilfart till psykakut med
fot-, hand fängsel och midjebälte eller vad det kallas. Som en jäkla brottsling, men allt jag ville
var att ta slut på mig själv, är det ett brott det med? Och det värsta av allt med att komma till psyk.
Bältning. Jag var inte ens så aggressiv jag ville bara därifrån. Men de hade all makt, jag var
deras lilla marionettdocka som de kunde leka med hur de ville och de valde att spänna fast mig
i den där förbannade sängen som borde förbjudas.

Så där låg jag, och stirrade ut i väggen. Bad om att bli utsläppt, men nej. Du är en fara för dig
själv just nu. Det är för ditt bästa. Men hur kan det vara någons bästa att ligga helt blottad framför en annan person, fastspänd och helt utan någon som helst kontroll över sin egna kropp. Jag fick i alla fall
komma upp för att gå på toa denna gången. Förra gången sa de att jag skulle kissa på mig för de
ville inte släppa ur mig. Förnedring. Det är vad det är. Och tvångsinjektioner. I rumpan. Stesolid haldol. Inte för att jag känner något av dem men ändå ska de tvinga i mig massa mediciner för att göra mig lugn. Som att det skulle lösa problemen.

Men det finns bra saker med psyk också, som viss person. Personal T, B, M.  T fick en kram när jag åkte på permission nu över helgen. Han var glad att jag kom därifrån. Och han är inte sur fast jag betett mig illa när jag mått dåligt och haft ångestattacker och sparkats. Och B som alltid är mån om att jag ska ha det bra, som bryr sig och faktiskt försöker förstå. Även om han inte släppt mig när jag bett honom i vissa lägen så har jag ett förtroende för honom. Och så M som höll mig hand i timmar när jag ville skada mig. Som pratade med J om att besöka olika övergivna hus och fick mig att skratta trots att det enda som fanns i mitt huvud var självskadasjävlskadasjälvskada.

Men psyk är ingen bra plats, jag träffar hellre de människorna utanför psyk. Det här var sista gången. Nu ska jag frammåt, även om det inte går så bra som jag hoppas på. Jag har i alla fall kommit in på en skola till hösten och sommaren är det lite konserter jag ska gå på. Så något har jag ju att se fram emot.

Nej nu ska jag sova. Här fick ni en riktigt lång text, grattis till den som orkar läsa.

söndag 14 maj 2017

hjälplös


Det är rätt jobbigt ibland. Med känslor, tankar och impulser. Men jag klarar mig tror jag, hoppas jag. Har väl inget annat val än att klara mig. Får ta varje minut som den kommer och göra det bästa av situationen. 

I helgen var pappa här och hälsade på. Vi hade det mysigt. Även om jag blev väldigt trött efteråt och sov bort hela eftermiddag/kväll idag.Vi var och hälsade på farmor och farfar och var även på kupolen en runda där jag köpte nytt mobilskal som det står grl pwr på och sen tejp och en tröja! På vägen tillbaka till behandlingshemmet stannade vi i farmor och farfars stuga och kollade hur det såg ut. Var längesen jag var där. Björnhålan Så mysigt. 

Jag hoppas jag klarar denna veckan, det är lite kämpigt faktiskt. Så ska kämpa på så gott jag kan. Imorgon ska jag till psykologen och så har vi aktivitetsgrupp då vi ska gå en promenad. Egentligen orkar jag inte men måste röra på mig så får väl tvinga mig ut. Nej nu ska jag lyssna på harry potter och vila. Hoppas ni haft en bra helg!

torsdag 4 maj 2017

Lämna mig inte i det här skicket



Det har hänt mycket sen jag skrev sist. Har varit hemma i mammas nya hus, träffat hennes nya kille och hans barn. Firade nämligen påsk hemma. Passade på att rida Wincent nån gång också i det dåliga vädret. Börjat gå ut mer själv i staden. Kommit längre i min behandling. Men jag har också haft bakslag. Överdoser som slutat med ambulans och att jag blivit nersövd för jag vägrat vård, dumt såhär i efterhand men just i stunden då förstår jag inte riktigt bättre. Så har det slutat med Säter avd 90 och vak. Tyvärr. Men har inte blivit kvar länge bara några dagar som tur var för där vill en inte fastna. Men jag hoppas att det ska bli bra för 1 juli flyttar jag hem. Efter jag varit på Bråvalla och sett Håkan Hellström med pappa. Vill inte ställa till med kaos hemma när jag flyttat. Så jag håller tummarna att allt ska gå bra

torsdag 16 februari 2017

Hjärta

I helgen kommer min mamma och syster och hälsar på mig. Det ska bli väldigt trevligt.
Vi ska sova i en lägenhet mitt behandlingshem har. Så skönt att få komma bort lite.
Jag och mamma ska se Skönheten och odjuret på bio imorgon. Ser fram emot det.
Har längtat efter den filmen.

Annars då. Händer inte mycket. Idag var vi ute och grillade korv och de andra åkte
pulka. Skulle egentligen haft dbt men blev inte så av någon anledning. Jag pratade
också med min kontaktperson R lite och kom fram till att jag är på mitt rum lite för
mycket. Ett av mina mål med att vara här är just att bli bättre på det sociala så ett delmål är att
vara ute mer i de gemensamma utrymmena. Men jag ligger mest i min säng just nu.
Så vi får se hur vi löser det.

Hoppas ni får en fin helg om vi inte hörs mer.

söndag 12 februari 2017

Det gör ont att andas, speciellt just nu. Idag. Denna sekund. Varför vet jag inte.
Men det gör det. Det sägs att tiden läker alla sår, men jag undrar hur lång tid jag
har, hur lång tid har jag kvar? För det är den verkliga frågan jag vill ha svar på.
När eländet egentligen är slut. Jag vet att det skulle såra människor, men jag
vet också att de skulle kunna leva ett normalt liv tillslut. Det går att komma över
såna saker. Även om det är svårt så går det. Och jag skulle ju alltid finnas där
med dem på ett eller annat sätt, bara inte levande, lidande som jag skulle kalla det.
För det är vad jag gör, lider. Att vakna gör ont, att andas gör ont, att gå genom dagen
gör ont, att prata gör ont, att försöka få fram ett fejkat leende gör obeskrivligt ont,
Det gör ont helt enkelt och det känns inte som någon förstår hur pass ont det faktiskt
gör i mig. Jag vill inte mer och jag är ärlig när jag säger det, min kropp har gett upp.
Jag har gett upp. Och ni borde snart ge upp om mig också