lördag 8 februari 2014

All my tears have been used up

Frågan är hur man gör för att stå emot alla impulser, hur man gör för att inte lyssna på tankarna som skriker där inne i huvudet. Det är så svårt att inte lyssna på rösterna där inne.

De skriker, de pratar, de säger ''gör så'', ''gör inte sådär'', de säger vilka man kan lika på och vilka man inte kan lita på. Rösterna förstör mig, sliter isär mig, försiktigt, ibland snabbt. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt att jag går sönder, men jag gör ju det. För varje dag som går försvinner en pusselbit. Så känns det.

Impulserna och det destruktiva blir starkare. Jag kanske ler mer, jag kanske är mer med min familj och det
tycker nog BUP är jättebra. Men sanningen är att jag vet att det finns en frihet, en möjlighet och den friheten får mig att orka le mer, orka vara ute från rummet mer. Är det bra eller dåligt, det vet jag inte. Ibland kommer jag på mig själv med att sitta och skaka av all ångest som är där inne. Det är inte bra att stänga inne alla känslor, det funkar ju inte i längden.

2 kommentarer:

  1. Det är skitsvårt jag vet, varit där i mååånga år, men jag tror att man måste få nog, man måste bestämma sig för att man inte vill leva ett sånt liv längre och inse att rösterna/tankarna kan inte skada dig, de kan säga att du måste göra saker, men fysiskt sätt kan de verkligen inte skada dig alls.
    men jag förstår dig, är precis lika fundersam som du över det där

    SvaraRadera
  2. Vännen <3 Jag tror precis som Amanda att man måste tänka att tankarna och rösterna inte kan skada en fysiskt. Och så får man göra sitt bästa för att stå emot. Jag tror det är enda sättet, lite fake it til you make it nästan. Fast utan att stänga in allt förstås, det blir inte heller bra...

    sv: Det är inte så bra idag heller, orkar fortfarande typ ingenting... Egentligen vill jag bara göra nåt destruktivt hela tiden, men jag försöker stå emot. Som jag sa till läkaren när han frågade om självmordstankar och sånt, om jag skulle genomföra det. "Jag försöker att skjuta på det, så jag kan göra det men inte just nu". Lite så är varje dag just nu, men jag försöker ta mig igenom bara en dag till hela tiden. Snälla, försök det du också <3

    SvaraRadera

Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram