torsdag 13 februari 2014

Att vilja bli frisk

Något jag tror kan vara ganska svårt att förstå som icke sjuk är det här med att man blivit trygg i sin sjukdom. Att man till slut blir osäker på om man vill bli frisk, att viljan liksom försvinner. En dag kanske man står där och bara känner att man inte vill bli frisk för att man haft dessa tankar så länge.

Förändringar kan verka skrämmande, läskiga, jobbiga och utmanande men för det mesta leder det till något bättre. Ingen vill leva ett helt liv i det sjuka, med svarta och jobbiga tankar. Ett liv fyllt av självhat och massa
destruktivt. Innerst inne har vi alla viljan att bli frisk, även om den ibland kan kännas som att den försvunnit så någonstans inom dig så finns den kvar. Elden kanske har slocknat, men gnistan finns kvar. Alltid. Hur svårt det än känns så går det att bli frisk och efter ett tag så kommer den där gnistan bli till en eld igen.

Så fortsätt, fortsätt när det känns som hela världen rasar samman,
när du tvekar på att gnistan kan bli en eld igen, fortsätt då. Fortsätt även om du känner dig trygg i din sjukdom, för du är inte din sjukdom du kan leva utan den.

En dag kommer vi, jag, du stå där och vara en person som är frisk. Som kämpat och som segrat över det som kallas sjukdom, över det destruktiva, det svarta. Kom ihåg det, den här kampen är värt det.
Och du är snart där


9 kommentarer:

  1. Starkt skrivet! Hoppas att du kmr att ta dig igenom allt å önskar dig allt det bästa!

    SvaraRadera
  2. precis! Det är verkligen så, man blir liksom rädd för det som man inte känner till

    SvaraRadera
  3. du skriver så bra, jag tror alla som mår dåligt kan känna igen sig!

    SvaraRadera
  4. Verkligen exakt så! Jag tvekar hela tiden på om jag vill bli frisk, det är läskigt. Jag vet liksom inte hur ett friskt liv kan se ut och då blir det på nåt sätt en trygghet att "iallafall ha sjukdomen" även fast det äter upp en inifrån...

    SvaraRadera
  5. Känner igen mig i det här. När jag känner mig någorlunda lugn så brukar jag alltid undra vart min ångest har tagit vägen och genom det lurar jag oftast tillbaka den. Vill verkligen bli frisk, men det liksom bara blir så. I alla fall, har läst din blogg ett bra tag nu och måste bara säga att du är så himlans fin. Kram

    SvaraRadera
  6. Så fint skrivet, fortsätt kämpa ! <3

    SvaraRadera
  7. Precis, precis såhär känner jag. Sjukdomen är min enda trygghet och jag vet inte hur en lever utan den, vet inte om jag VILL leva utan den.. Åh. Men jag vet att jag vill bli frisk också ibland, innerst inne.
    Jättefint skrivet av dig. Kram

    SvaraRadera

Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram