Dansa fastän hjärtat brister

Mitt hjärta har nog aldrig varit såhär trasigt och det gör så ont. Jag brister, faller isär.
Går under, sjunker som Titanic. Folk som säger att man inte kan drunkna i sina egna tankar har fel,
för jag är under ytan nu. Vill gråta, skrika, slåss.

Drömde att jag fick ett utbrott på BUP, skrek, kastade saker, grät. Panikade. Hjälp, tänk om det
blir så på torsdag? Jag klarar ju inte av det här längre. Mejlar jag min psykolog, visst. Leder till
ett samtal till mamma och pappa plus ännu mer övervakning vilket innebär att jag kommer göra
något dumt. Skakar av ångest, kan inget göra.