torsdag 17 april 2014

Om ärr, och om att skämmas

Härom dagen fick jag höra att jag borde skämmas över mina ärr.
Okej tänkte jag, men efter lite mer tankar kring det och kloka ord
från fina människor känner jag mest; nej nej nej.

Varför ska jag behöva skämmas över att jag är och har varit sjuk?
För det är ju det jag är. Sjuk.
Och jag vet att jag inte är den enda som har levt i mörkret och tystnaden,
som tagit ut saker på sig själv och som också har ärr.
Ska vi behöva skämmas resten av våra liv?
Ska jag behöva skämmas över att jag varit så sjuk att jag inte velat leva längre?
Ska jag behöva skämmas över att jag mått så dåligt att jag skadat mig själv för att kunna överleva
lite längre? Låter det vettigt?

Nej.
Jag tänker inte skämmas över att jag har ärr, jag tänker inte skämmas över att jag är psykiskt sjuk.
Det här är min kropp, den har ärr och det får jag leva med resten av mitt liv.
Men jag tänker inte skämmas över att under tröjan och byxorna finns ärr som täcker min kropp.
Och en dag när jag känner mig tillräckligt stark ska jag skippa den där långärmade tröjan,
för jag är inte dömd att leva i kläder som täcker min kropp,
för att jag har ärr.

En text från min instagram: johannakalle

8 kommentarer:

  1. Så himla bra och sant!
    Vilket pucko som sa att du borde skämmas. Det är nog den personen som borde skämmas, om nån ska göra det.

    SvaraRadera
  2. Helt sant.
    Gillar din blogg så himla mycket! Du verkar så himla fin som person och jag önskar dig verkligen allt gott i livet.
    Livet blir för mycket emellanåt för oss med sorgsna själar men vi får aldrig ge upp för det. Kampen fortsätter!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Klart man inte ska behöva gå i tröja, men det är skillnad på att klä sig som om man inte hade ärr mot att som vissa gör, skryta och tävla i vem som har varit sjukast. kram<3

    SvaraRadera
  4. först: Du ska aldrig behöva skämmas över något hos dig själv, du är så underbart snäll och så himla söt! Du har bra smak på serier och hittar alltid snygga kläder och skriver läsvärda texter, kort sagt; du är awsome! ♥

    andra: åhh ass-butt armbandet <3<3

    SvaraRadera
  5. Det är fruktansvärt respektlöst att säga sådana här saker till någon. Man måste väl förstå att personen i fråga mår oerhört dåligt som har eller haft självskada och inte mår ett dugg bättre av att höra att man borde skämmas över sitt beteende, som faktiskt är på grund utav att man mår dåligt.
    Jag håller helt med ditt resonemang, man ska inte behöva skämmas, men det gör många redan och det blir inte bättre av att andra påpekar att man gör rätt i att skämmas. Det blir en bekräftelse över att man gjort fel, att man ÄR fel och ingen vill höra det, för det hör man inuti sitt huvud dygnet runt ändå.

    Jag hoppas du kan ta dig ur detta en dag och bli fri ifrån självskadan. Och att du kan känna dig tillräckligt trygg med att våga gå utan långärmat och långbyxor. Det är riktigt jobbigt under de varma månaderna men ack så svårt att bara ta sig ut när man vet om att folk stirrar.
    Kram.

    SvaraRadera
  6. Jättefint inlägg <3

    SvaraRadera
  7. Jag har själv en massa ärr på kroppen, och precis som du så ville jag dölja det. Rädd för vad andra skulle säga. Men varför vara det, ärren finns där av en anledning. Folk får säga vad de vill. Det är våra kroppar. Jag själv har PTSD och depression så jag förstår det mesta. Hittade nyss din blogg, och du verkar vara en riktigt fin person.

    SvaraRadera

Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram