Men du sover ju du hör ju inte på

Och så blev det oktober och snart november. Löven krispar under skorna när en går. 

Hösten är vacker, i mina ögon. Även om jag inte upplever den som jag kanske hade velat.

Det händer så mycket fast ändå ingenting. Om prick en månad är jag i Japan, Tokyo.

Och jag som inte gillar kramar saknar mänsklig värme, så snälla. Du, kom närmre. 

Fast på en plats jag inte vill vara spenderar jag mina dagar. Hade hellre varit där, 

där du är. Mänsklig värme. Mamma väcker mig på morgonen, men jag vill inte gå upp.

Men du sover ju du hör ju inte på, och ibland är jag osäker på om jag vill vakna.

Det händer egentligen ingenting, så vad finns det att skriva om? 

För vem vill läsa om en vardag som består av tedrickande och serietittande.

Men hej på er, tack för att ni hänger kvar.