onsdag 8 oktober 2014

Vad som än har hänt, är allt mitt fel

På tv:n går filmen jag såg i sjukhussängen efter mitt självmordsförsök. Kärlek, komedi 
allt för att liva upp stämningen. Hon ville dö, men nu kollar vi på en kärleksfilm. 
Det gick ju som det gick. 
De uniformsklädda var arga, tog tag i mig och drog. 
Jag är inte krävande, jag ville bara inte andas. Sätt handfängsel på henne sa de till varandra, 
jag var bara rädd. Rädd för att leva. In i bilen med henne skrek de,
och så drog det med mig i båda armarna. Höll för huvudet och så var blåljusen på. 
De körde snabbt och mamma grät. 
Dagen efter kom människor ifrån huset där lögner är vanligare än sanningar. 
Hur mår du? frågade de, jag svarade bra 
och de sa okej och så var det inget mer med det.


gammal text i brist på inspiration

4 kommentarer:

  1. Gör ont att läsa vännen... Kramar

    SvaraRadera
  2. usch, det är så hemskt att de skiter i en sedan... känner igen. kram!

    SvaraRadera
  3. enhimmelskdrog.se12 oktober 2014 15:56

    Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera