Det är december och det blir mörkt innan en ens hinner räkna till tusen. Regndroppar piskar mot fönstret och jag hinner glömma bort mitt te så det nästan alltid är kallt. Igår var jag på bio och såg Håkan på Ullevi. Kinderna fylldes av tårar, men jag var ändå glad. För när jag såg mig själv där på filmen, så spelar det ingen roll hur ful jag själv tycker att jag var för jag såg att jag var glad, lycklig. Och det var fint. Att sa konserten, innan konserten, från kön, från tälten, och se Håkan. Finaste Håkan. Maggio, Kaptenen, Adam och alla andra fina. Det var så fint. Och jag ångrar inte en sekund att jag köade dem där dagarna, och att bo i en vattenpöl med min syster var inte alls så dumt för att få uppleva den där konserten på bästa sätt.
Och det är tomt i min säng, jag vill hellre vara någon annanstans. Vill vara i samma säng och lyssna till samma regn.
Det låter helt underbart med Håkanfilmen! Skit att jag inte kunde se den.
SvaraRaderaHur var Japan?
Såg den också och åh den var så fin, du var så fin
SvaraRaderaHoppas det var bra i Japan! :)
Älskade älskade Johanna, som jag har saknat att läsa din blogg! ♥
SvaraRaderaHoppas din Japan resa gav dig många fina minnen och många fina upplevelser, du kan inte
ana hur avis jag är på dig! ♥
Saknar också din blogg. Blogga mer annars kommer bloggpolisen aka jag och ehm slår dig på näsan.
SvaraRaderaSKOJJA BAH BLOGGA NÄR OCH HUR MYCKET DU VILL!!
SvaraRaderaÅhh Håkis, vill se han, någon gång. Håkan du håller oss vid liv ❤️
SvaraRadera