Hejdå.

Det var en varm dag när vi gick genom sjukhuset till kiosken för att köpa glass. Hon hade bytt om till sina egna kläder och jag kunde känna hur hjärtat dunkade i bröstkorgen. Vi gick ut till kolonistugorna och pratade medan vi gick mellan alla dessa små gulliga stugor. Glassen smälte snabbare än vad jag hann äta den. Vi stannade till vid din familjs stuga där din mamma och systrar satt innan vi gick vidare. 

Jag var trött och flåsade så vi satt oss på en bänk för att vila och det var då du sa det. Jag ska flytta till Göteborg sa du. Jag tror inte riktigt jag tog in det förrän senare. Men du skulle inte jobba kvar berättade du. Och jag kände inombords att jag på något sätt gick sönder. Inte för att jag vill vara inlagd men för att om jag nu tvingas vara inlagd kan jag i alla fall få träffa bra personal. Och du, du var en bra personal. Den bästa. Vi gick in igen och jag tror jag satt i tystnad i sängen ett tag för att ta in det du sagt.

Imorgon har du ditt sista pass och jag är hemma på permission och har inte träffat dig på länge. Jag var rädd för att säga hejdå och nu blir det inget hejdå. Kanske är det lättare så. Att slippa ses en dag och veta det är sista gången. Jag grät på avdelningen när jag var där sist av tanken på att du aldrig skulle jobba där igen när jag tvingas vara inlagd. För du brydde dig. Du ville mitt bästa och det märktes. Och även om jag inte vill vara inlagd gjorde du det lättare att vara där. För du lyssnade på mig. Du visade att du bryr dig om mig. Och det finns ju annan bra personal men du var speciell. Så jag grät tyst i kudden. Flera gånger. När jag tänkte på att jag skulle behöva säga hejdå. Och nu blir det inte så. Kanske du en dag läser det här. Då vill jag du ska veta att du är fantastisk. Att du verkligen är rätt människa på rätt jobb. Det behövs fler som du inom psykiatrin. Du är ett guldkorn bland alla sandkorn på stranden. 

Och nu är det hejdå. Så jag skriver det här. Och jag vet inte om du någonsin kommer läsa det. Men om du gör det hoppas jag du vet att du på något sätt gjort skillnad i mitt liv, i mitt helvete.