Tyst

Du säger 

att jag inte är ensam

Samtidigt som du vänder ryggen

och går 

-

Att bli huggen i ryggen gör ont. För jag trodde på dig. Men du lever ditt liv utan mig och jag är fast i mitt egna lilla helvete. Vill inte se dina bilder. Vill inte höra dina ord. Jag är arg av en anledning som inte existerar. Undviker allt som har med dig att göra. Men jag kan inte radera dig ur mitt huvud. Orden du sa gör ont och hugger likt knivar i ryggen klockan 01:23 en måndagsnatt. Jag ville tro du brydde dig men du bevisar gång på gång att du faktiskt inte gör det. Du tror dig vara så mycket bättre än vad jag är och just det gör ondast. För du bevisar att min existens betyder noll. Att mina erfarenheter inte får delas. Kanske är det bättre om jag bara är tyst.