Ont

Skrubbsår i själen sägs det. Jag kommer aldrig ut ur den eviga labyrinten. Går runt runt och runt. Tröttare än tröttast men ingen sömn i världen kan förändra det. Sover på dagarna. Halvsover på nätterna. Ständigt redo för fight. Skulle du ställa dig bredvid sängen på natten hade jag sparkat dig i magen i ren reflex. Jag är inte där men jag är ändå där. I de daländska skogarna. 

Jag tar mig inte framåt. Jag har stannat här. Och hur tar jag mig vidare? Kan någon svara på det? För jag vet inte själv. Hur jag hittar ut