Jag är rädd. Livrädd. Ja verkligen livrädd.
Gymnasiet börjar, snart, när som helst. Jag vet att ingen kommer gilla mig,
jag vet att ingen kommer vilja vara med mig, är helt säker på att jag alltid kommer vara ensam,
för ingen vill umgås med någon som mig. Jag är konstig, jag har sår och ärr överallt, jag är osäker,
tråkig, sämst, värdelös, helt jävla sämst bara. och jag vet att det aldrig kommer funka
Vännen, sluta. Du är inte sämst. Snarare tvärtom, du är bäst! Skitsamma att du är osäker, att du har sår och ärr, sånt spelar egentligen ingen roll. Och om du är konstig är det bara bra, för hur kul skulle det vara om alla var exakt likadana? <3
SvaraRaderasv: Tack fina du!