tankar

Jag känner mig förföljd, det känns som att någon satt upp kameror överallt för att ha koll på mig.
Det känns som att alla ambulanser och poliser som jag ser är ute efter mig, som att det är mig de ska fånga in, låsa in igen. Jag litar inte på någon längre, jag kan inte.
Det känns jobbigt att skriva här, för det känns som att om jag skriver något minsta fel om hur jag mår kanske, eller om mina tankar, att de ska låsa in mig igen.
Det är så himla jobbigt.

men jag försöker mina vänner, att skriva, att berätta, här för er.
För det kanske är svårt att förstå sig på min tankebana, och den är kanske skrämmande ibland
trots att det är min vardag så är det er overklighet