Varför är det oftast så att man kan peppa andra att må bra, säga att allt kommer och bli bättre,
att de är starka och att de kommer klara detta när man själv nästan har gett upp helt om sig själv?
Säga att de klarar sig utan rakbladen, att de är värdefulla, viktiga, fina, underbara, bäst, vackra,
starka? Det känns så fel egentligen, att sitta och säga sånt till andra när man själv inte kan ta in det?
När man själv inte tar åt sig när andra säger att ''det blir bättre'', ''du är stark'' eller ''du klarar detta''.
För det jag säger till andra det stämmer ju, men det känns som att det stämmer för hela världen
utom lilla mig och ibland känns det ologiskt även för mig men ändå kan jag inte ta in det som om
det vore sant även för mig. Just nu skulle jag nog kunna säga att jag aldrig tar åt mig av bra saker
som andra säger, bara för att allt är ett rent helvete och demonerna har tagit över där inne.
Vissa skulle nog säga att jag får skylla mig själv som vägrar gå till BUP, eller skylla mig själv som
inte kämpar tillräckligt mycket men jag orkar ju bara inte. Ni ska bara veta hur ont det gör i mig
när jag tänker på min häst som står där ute. Eller hur ont det gör när min syster säger ''hon är ju
bara lat'', hur ont det gör när vännerna lämnar en, energin liksom rinner ur mig som sand i händerna.
Det går för fort, och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera allt. Jag är rädd, att mina föräldrar fortfarande
läser här, rädd att träffa vänner, rädd för BUP, rädd för att bli inlagd, rädd för att få hjälp, rädd för
att leva, rädd för att göra fel, rädd för allt utom mig själv. och det sista är nog det som andra borde
oroa sig mest över, att rädslan för mig själv är borta. För jag skulle nog kunna göra något dumt
när som helst, och sen vara borta för alltid. Hjärnan är inställd på att jag ska försvinna och
gång på gång så dör jag där inne mitt huvud
Jag känner igen mig i det du tänker, och säger till dig det som en person sa till mig: Inte för att dumförklara dig eller något men du har fel. Det är depressionen som säger det.
SvaraRaderaSamma person sa också att jag inte kunde ta livet av mig för jag var så ung, att jag inte kunde förstå ännu, att det fanns så mycket framför mig, men det går inte att greppa när man mår så dåligt.
Jag antar att jag tog åt mig det, och gjorde mitt bästa för att tänka att jag hade fel. Du har också det, du är ju värd lika mycket som alla andra, allt stämmer alla. Jag är samma som "tjatade" om positivt tänkande på ask.fm och jag gör det igen: Säg inte att du är inställd på att försvinna, tänk: Det är jobbigt just nu och det går inte att känna att det blir okej, men det kommer det så länge jag inte ger upp osv.
Jag tänkte själv ett långt tag sen: Jag kommer inte att leva länge till, jag skjuter bara upp mitt självmord. Det slog mig senare att om jag tänker så, är det bara större chans att det händer. Så jag slutade tänka så, det gick ju inte bara sådär, det tar länge. Tänk inte: det kommer inte att funka för mig, inget funkar för mig. Det är precis dom tankarna som ska ändras! Jag tror vem som helst kan ändra tankemodeller, men det är precis en själv som måste göra det.
Ta hand om dig, Johanna, jag hoppas du vill bli bättre, för du har precis samma möjligheter som alla, det lovar jag <3
Alltså jag känner igen mig så mycket i det här, såklart. Tror nog att alla som har såna här problem känner igen sig. Man vill hjälpa alla andra, ingen förtjänar den här skiten. Utom man själv. jag tror alla tänker så.
SvaraRaderamen vet du att det är inte sant. DU är värd precis lika mycket som alla andra. DU är värld det allra allra bästa i hela världen, DU kommer må bättre, DU kommer få det bra! <3 Det kommer bli bättre, snälla fina Johanna tro mig när jag säger det. För det ÄR så!
sv: Tack <3 Jag försöker iallafall, fast jag är livrädd för varje minut.
sv: Du är så himla otroligt fin alltså, hoppas du vet det. Tack för att du finns <3 Massa styrkekramar till dig också!
SvaraRaderaDu skriver jämt så fina saker till mig Johanna. Jag är värdelös på att skriva till dig, förlåt. Men jag tror verkligen du kommer bli bra, jag tror du kommer bli lycklig. Du är otrolig, underbar och bäst. Mitt liv har blivit enklare sen du blev min vän, du finns alltid där. Jag kan skriva till dig när som och blir alltid lika glad när du skrivit något eller skickat en snapchat. Det är kanske svårt att förstå, men du är värdefull för många. Du hjälper många Johanna, världen behöver dig <3 Du är inte som alla andra, du är 200ggr bättre! Du kanske inte tror mig just nu, men det är så. Och någon dag kommer du förstå det också.
SvaraRadera