onsdag 8 januari 2014

Försöka vara helt nonchalant medan jag faller

Har suttit framför datorn och bara stirrat på skärmen så länge. Varför?
Jag måste få fram de orden jag inte kan säga, jag måste skriva. Måste, måste måste. Men får inte fram något.
Man kan ju inte direkt skicka iväg ett tomt mejl och försöka intala sig själv att de kommer förstå,
för så är det inte. Jag måste skriva orden jag inte vill säga, men problemet är att jag vet inte längre om jag
vill skriva dem heller. Och hur gör man då? Då kan man inte få någon annan att förstå.

- Kan du hjälpa mig att förstå? skrev psykologen i ett mejl den tjugotredje oktober efter att vi tillsammans spenderat timmar på akuten efter en självskada som gått för långt.

Jag kan inte hjälpa henne att förstå, för ingen kan förstå fullt ut. Hon kan tro att hon förstår, jag kan lura
henne till att tro att hon förstår. Men aldrig, aldrig någonsin kommer hon förstå hur det verkligen är. För inte ens jag förstår fullt ut hur det är med mig, jag bara är. Jag bara är trasig, jag är jag och jag är trasig. Det är inget jag måste anstränga mig för att förstå.


1 kommentar:

  1. *ger silvertejp och glass för silvertejp eller glass kan fixa allt* <3

    SvaraRadera

Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram