lördag 22 februari 2014

Vi är tomma skal som suktar efter innehåll























Jag red igår. Det var skönt att vara uppe på hästryggen igen, men allt känns mest som ett spel. Le där,
skratta där, och så säger du det där. Sluta vara inne på rummet så mycket och vips så ser du ut att må bra.
En liten klapp på ryggen till dig Johanna.

3 kommentarer:

  1. Åh vad kul att läsa!!

    Vet du vad jag tror? Jag tror att ibland får man tänka lite "fake it til you make it". Inte att du ska låtsas vara glad och så jämt såklart, men att "låtsas" lite ibland, som att rida och försöka le och prata och sådär, tror jag i längden kan göra att det blir lättare att känna så på riktigt.
    Samtidigt som man förstås måste få vara ledsen,a rg, trött och allt sånt också. Absolut skitviktigt ju.

    SvaraRadera
  2. Ibland är det nog bra att "tvinga sig" att göra saker man vanligtvis brukar tycka om även om man inte alls har någon lust. Man kanske inte känner att man blir jätteglad helt plötsligt, men det kanske kan kännas lite bättre en stund och förhoppningsvis så kommer glädjen inför det tillbaka efter hand, ju mer man gör det. <3

    SvaraRadera
  3. Låtsas inte fina du! Men så underbart att komma upp på hästryggen igen!

    SvaraRadera

Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram