fredag 18 april 2014

Repeat

Smiter undan alla människor, skriver på skrivmaskinen och mår allmänt illa på livet.
Försöker andas och det enda stället jag lyckas på är i stallet, på hästryggen, med
näsan i hans mjuka päls. Med fingrarna i hans tjocka man. Då kan jag andas,
på riktigt.

Försöker stanna där så länge som möjligt, samla kraft. Men jag störs av en sur,
stressig röst. Som ber mig att snabba på, all kraft sugs ut och jag bryter ihop
två timmar senare. Lägger mig i mörkret igen, och allt är precis
som vanligt.

Klump i bröstet, i halsen. Trasslande tankar i huvudet, tårar i ögonen. Jag vet att det är nu,
nu jag vill försvinna, sluta existera. Nu vill jag inte mer. Tar ett djupt andetag,
samlar ihop mig. Masken är på och jag är redo för en föreställning till.
Showen tar aldrig slut, evigheten fortsätter. Le, skratta, prata, låtsas, var glad
bryt ihop. Repeat 

3 kommentarer:

  1. <3 Försvinn inte! Tycker om dig vännen!

    SvaraRadera
  2. sv: Nej, jag hjälpte till bara. Men om en vecka ska jag tävla...

    SvaraRadera
  3. Kramar
    glad påsk förresten
    tänker på dig!

    SvaraRadera

Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram