I höstmörkret tappade fingrarna sin magiska kraft. Och där satt jag,
tom. På ord. För hur skulle jag förklara allt? Hur skulle jag kunna skriva det jag känner?
Det tog stopp. Och jag försvann i musikens värld ett tag. Lät melodierna beskriva.
Jag kan nog inte riktigt säga att jag är tillbaka, för det tar fortfarande emot att skriva.
Suddar ut, börjar om tusen gånger. Men hej på er, jag lever, jag andas, jag existerar.
Du är så fin min älskade vän. <3
SvaraRaderaHur trivs du i nya huset? Har du nån bild på ditt nya rum? Det såg så himla fint ut så jag är nyfiken!
SvaraRaderaSv: Det känner jag igen mig i! Vi flyttade in i det här huset för typ två år sedan och jag har fortfarande en flyttkartong som står ouppackad alldeles bredvid mig haha. Världens segaste.
SvaraRaderadet är okej att känna så. kram <3
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderakänner igen det där, tappar också den magiska kraften i fingrarna ibland :/ Det blir så jobbigt då tycker jag då mycket av min självhjälp ligger i att skriva
SvaraRaderakramar
hur går allt för dig? :/
SvaraRaderasv: tack detsamma
SvaraRaderaHur är det med dig nu? Kram
SvaraRadera