tisdag 24 mars 2015

De fyra årstiderna bor i mig

Jag trodde våren var här, vårens första dag.. Men små små snöflingor föll från himlen
häromdagen. Vattnet i hästarnas hage frös till is, våren väntade nog några dagar till.
Om några dagar åker jag till Borlänge igen, träffar mitt hjärtas låga. Då kanske våren
hittar in i mig, blommor som blommar där inne, fjärilar, solljus. För med henne blir
även de mörkaste stunder ljusare, mitt ljus. Jag känner inte bara dåliga saker längre,
jag känner kärlek, jag känner glädje, jag känner vilja, jag känner en alldeles egen
känsla av att vara med henne som det inte finns något ord för, jag känner henne.
Men även kärlek har sina baksidor, sin smärta.. Som det där med att behöva åka hem
ifrån min käresta, som det där med distanser, som det där med saknad. För det, det gör
ont, det gör det svårt att andas. Att vara ifrån henne, det känns värre än något annat.
Jag läser om krig, död, svält på internet, men fortfarande gör det ondast i bröstet
när jag tänker på hur mycket jag saknar henne.

Livet går långsamt framåt fastän det gör ont. Ibland är det lätt att andas och ibland
känns det som lungorna är fyllda med vatten. Jag samlar kraft i stallet ibland, går ut
i hagen och myser. Stryker lätt med handen på hans huvud, kliar under magen. Han
lägger sitt huvud i min famn då och då och jag känner värmen när han andas. Mina
ögon kan beundra hans skönhet hur länge som helst, följa honom med blicken i hagen.
För han är så vacker att rysningar ibland ilar genom kroppen. Ibland går jag ut och
hjälper till att nattfodra, sätter mig hans fönster och myser. Han äter på några höstrån
och jag har aldrig sett en gulligare häst innan. Hans blöta mule upp i ansiktet, en blöt
puss. Det kan förgylla en kväll. Men livet går framåt, och bakåt ibland, men det är okej.
Det är inte lika hemskt som det en gång varit och det är jag tacksam över.

Var rädda om er, kom ihåg att det blir bättre.

4 kommentarer:

  1. Hästkramar är bäst <3

    SvaraRadera
  2. Så himla fin text. Har ingenting mer att säga, är helt mållös. Så himla himla fin bara.

    SvaraRadera
  3. Håller med Pyret, frivilliga kramar<3

    SvaraRadera
  4. Så otroligt fint skrivet. Och det är så fint att läsa att du får ta del av de där bra känslorna som du så himla väl förtjänar!

    SvaraRadera