lördag 9 maj 2015

Dansa fastän hjärtat brister


Sitter mest och kollar ut här. Orkar inte riktigt städa ut och göra i ordning. Det får ligga gummisnoddar, tändstickor, muminsaker och grytlappar där jag ställer tekopp efter tekopp. Försöker läsa i en bok men jag kommer ungefär tre meningar innan tankar flyter iväg och när jag är nere på sidan kommer jag inte ihåg ett ord. Men jag försöker, och det är okej.

Nu är det snart sommar, varmare tider. Ångest över ärren kanske många känner igen som också har dem. Men det är okej, det är okej att ta av sig tröjan en varm sommardag, det är okej att visa ärren på benen. Oavsett vart de sitter, det är okej. Det är okej att bada och sola på stranden. Ingen ska behöva skämmas över att de har ärr. Men jag förstår jag förstår, och jag är inte modig nog själv. Rädd för blickar, folk som pekar, kollar. För jag vet att de sitter där, ingen behöver peka för att jag ska förstå, ingen behöver kolla för att jag ska se. För jag ser, jag ser med mina egna ögon att dem är där. Det är tydligare för mig än någon annan, jag vet. Men det är okej att ta av sig tröjan, skippa de långa byxorna vad som nu döljer ärr. För vi ska inte behöva skämmas.

5 kommentarer:

  1. Du är så bra fina Johanna <3

    SvaraRadera
  2. Jaa, du har så himla rätt. Det är SÅ okej att ta av sig tröja/byxor/annat och visa sina ärr!
    Och det är så svårt, speciellt i början, men sen blir det lättare och lättare även fast man inte tror det.
    Det svåra tycker jag är när det bara har varit ärr och man har vant sig, och sen råkar det nån gång bli nytt. Då är det genast mycket svårare igen, så det är min kamp just nu... Att klara de nya utmaningarna det blir då.

    SvaraRadera
  3. Så fint inlägg med. Du har så rätt finaste Johanna.

    SvaraRadera
  4. jag tycker verkligen att ärr och sommar är så jävla svårt
    kram <3

    SvaraRadera
  5. Nej, vi ska inte behöva skämmas mer! Heja dig, fina du! (Om än jag är långt efter, men ändå.) Kärlek och styrka! <3

    SvaraRadera