Det finns alltid
Nått äkta att
Hålla fast vid
Ge ingen tid till ånger
Det blir bra vad som än kommer
-
Men blir det verkligen det? Blir det någonsin bra? Jag tror inte det. Ständig inre smärta. Ständigt mörker. Kan inte se mina egna fötter. Faller, snubblar. Allt tycks verka omöjligt men är också just det. Orken har försvunnit. Jag blir trött av minsta lilla. Vara social tar på krafterna och ärligt behövs mycket vila för att ens klara av enkla saker. Borsta tänderna tar emot. Duscha också. Jag skulle vilja säga jag vill kämpa. Att jag vill kriga mot alla dessa tankar och impulser. Idag var jag i förvaltningsrätten och tvångsvården blev förlängd med 6 månader. Jag minns en läkare på piva 2019 sa till mig när de ansökte om förlängning i fyra månader, att ”det är inte säkert du blir kvar så länge”. Jag vet jag var utskriven en två veckors period innan jag fick tvångsvård igen men fyra månader gick. Och sex. Och mer. Jag vill inte vara inlagd. Det är för lång tid. Jag slösar bort mitt liv på psyk. Jag tvingas leva mina sista år ständigt kontrollerad och jag vill inget annat än att dö. Jag tänker ständigt på hur det skulle gå till. Planerar i huvudet. Jag bara önskar jag fick bestämma själv. Det är mitt liv.
Håkan flyttade fram konserterna i sommar och jag går ärligt sönder. Jag lever inte 2022. Gör jag det? Kommer jag få stå där framme och uppleva det? Jag vet inte. Jag vill såklart se honom men tanken på att leva då känns orimlig. Håkan. Du är min hjälte. Ska lägga mig i sängen och lyssna på honom. Försöka ta in orden. Känslorna. Texterna. Du räddar mig så mycket mer än du någonsin kommer förstå 🤍
Massa varma tankar och kramar till dig <3
SvaraRaderaTack ❣️
RaderaVet du? Döden kan vänta. Det trista med att vara död är att man inte ens har förmågan att känna doften av nybakade bullar, hundens lena öron och i himlen kan man nog inte alls lyssna på Håkan Hellström. Visst, när man är död slipper man kämpa. Vad vi vet. Jag såg också K:s begravning via länk och det har påverkat mig. Jag vill inte vara den som ligger i kistan. Det värsta jag vet är när folk pratar om mig när jag inte hör på. Det bästa sättet att undvika det är att dö gammal när alla ens vänner och bekanta redan har dött. Ursäkta flummigt inlägg, men jag vet hur det är att ha döden som en tvångstanke.
SvaraRaderaInte flummigt. Snarare väldigt fint av dig att skriva det. Vi vet ju ingenting om döden. Men som du säger ingen självklarhet att få uppleva saker som musik, konserter eller bulldoft. Och ja K’s begravning tog hårt på mig och gav mig ändå en liten tanke om vad jag vill utsätta mina nära och kära för. Men svårt att ja, orka kämpa. Jag vill tro jag försöker men jag vet inte. Tack i alla fall för din kommentar. Den värmer ett kallt hjärta ❤️
Radera