Orden som skrivs raderas inte ur min hjärna. Försöker att inte ta åt mig. Försöker tänka att de inte vill mig något gott och bara trigga mina tankar. Men det är svårt. Egentligen borde jag inte ge dem min energi. Min ork. För vad ska det vara bra för? Vill jag dö? Kanske. Vill jag leva? Nej. Vill jag lyssna på personer som inte vill mig väl? Nej. Så jag försöker göra de orden oskrivna inuti mitt huvud. Men har jag väl läst det är det svårt att sudda ut. Det är som ett papper. Du kan skrynkla ihop det men när du ska försöka göra det ogjort är det fortfarande skrynkligt. Och så är människor också. Så är jag. Och skadan är redan skedd.
Var snäll, eller säg inget alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram