Talande kroppar

Ingen pratar om det. När hålet inuti växer sig större och större. Tar över hela din kropp. Du ligger där i mörkret på ditt rum och vill bara försvinna. Känner hur din insida färgas mörkare för varje sekund. Du har ingen ork att ens skada dig utan bara ligger där. Timme efter timme. Du märker inte ens hur tiden går. Hur dag blir till eftermiddag till kväll och natt. Du är inte tom men du är inte heller fylld av känslor. Något mellanting. Men ingen pratar om det. Hur du inte orkar skada dig. Inte orkar duscha fast det gått en vecka sen sist och dina sår verkligen borde läggas om. Borsta tänderna känns omöjligt och de flätor du fått hjälp att göra är en vecka gamla och trassliga. Strumpor du inte orkar byta. Underkläder du verkligen borde byta. Svetten som luktar i dina kläder du haft alldeles för lång tid. Du vet du borde göra dessa saker men du orkar inte. Jag orkar inte. Mörkret är inte bara mörkt. Det är läskigt, stort och kolsvart. Tar jag mig ens ut härifrån? Finns det ens en utväg? Jag vet inte.