Uppsnärjd i det blå

Var hos terapeuten efter semestern idag. Ångestfullt möte. Fick inte fram några ord som vanligt och fick uppgift med mig hem att skriva. Träffade min kp utanför korridoren. Och även en som varit med på möten om min placering på tidigare behandlingshem. Han pratade dock i telefon så vi sa bara hej. Nu är jag hemma och ska måla eller skriva brev efter jag tagit mig ur sängen och plockat iordning på rummet som mamma tjatat på mig om i timmar. Detta eviga kaos som jag inte orkar ta tag i. 

På måndag ska jag till vårdcentralen om andningen igen. Min syster följer med. Får se vad de säger. De verkar ju inte direkt veta vad som är fel än. Men hoppas på någon sorts hjälp för såhär funkar det inte längre.