Jag var livrädd helt i onödan, för de åkte hit för att göra ingenting. Själv vägrade jag gå ur sängen
och pratade inte med dem. Återigen drack de kaffe och pratade om annat oviktigt. Känns så
meningslöst alltihop, men tydligen ska de ha möte imorgon om mig (utan varken mig eller mina
föräldrar) och komma fram till något som jag inte vet vad. Det känns läskigt. Allt känns
läskigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram