Det gör ont att veta men lika ont att undra

Det har hänt mycket sedan jag skrev senast. Mycket dåligt men även en del bra.
Vi kan ta det från januari förra året då jag flyttade ihop med min dåvarande flickvän.
Det gick bra. Vi hade det lite kämpigt och eftersom jag mådde rätt dåligt blev det
en del problem. Men vi löste det. Jag väntade på att få träffa en psykolog på psykiatrin
i Borlänge. När jag väl fick tiden mådde jag väldigt dåligt. Men jag gömde det, som
jag brukar göra. Det var egentligen ingen som visste hur pass dåligt det faktiskt var.
Även om jag inte skadade mig då. Jag hann träffa psykologen två-tre gånger innan
jag fick återfall och hamnade på slutenvården. Först frivilligt sedan lpt. Lagen om
psykiatrisk tvångsvård. Jag ansågs vara en fara för mig själv och de satte in vak,
någon som övervakade mig 24 timmar om dygnet. Något av det värsta jag vet.

Men det gjorde inte mig säkrare att vara där för även inne på slutenvården kunde jag
skada mig. Vilket slutade med att de bältade mig en del gånger. Något som borde
vara olagligt i min mening. För det ger bara ärr i själen. Jag får fortfarande ångest
av bara tanken på att bältas, eller att hållas fast. Men det slutar inte där, för bältning
innebär ibland även tvångsinjektion med olika mediciner. En spruta i rumpan. Mot
sin vilja. Och biverkningarna är oftast hemska. Jag fick kramper som gjorde att jag inte
kunde röra mig som jag ville. Jag frös fast med hela kroppen när jag låg ner vilket
var otroligt läskigt och obehagligt.

Efter många möten bestämdes det i alla fall något bra, något min familj kämpat för
tidigare. Att jag skulle få komma till behandlingshem. Så efter några månader på
slutenvården blev jag inskriven på ett behandlingshem i dalarna där jag bor nu och
har bott sedan i juli.Trots det har jag varit på slutenvården några omgångar,
senast i januari efter ännu ett återfall i självskadebeteendet.

Jag ska försöka börja blogga lite smått igen och det här var en väldigt kort genomgång
av allt som hänt. Det är väldigt mycket som hänt. Bland annat så har mina föräldrar
skiljt sig tråkigt nog. Något som gjorde väldigt ont eftersom inget kommer bli sig likt
igen. Och även så har min flickvän gjort slut vilket också gör otroligt ont att tänka på.

Jag vet inte om det är några kvar som ens läser bloggen efter så här lång tid. Men jag
tänkte starta upp den så smått igen. Vi får se hur det går med det.