Fjäril

Det blir aldrig tillräckligt
Aldrig bra nog
Ju mer jag gör
Desto mer vill jag fortsätta


-

Det blev en lång natt på akuten. Jag försöker men det går inte så bra. Skötarna var snälla i alla fall. Jag var uppe till klockan två och når jag la mig i sängen var jag så trött att ögonen inte gick att hålla uppe. Och idag sov jag fram till lunch. Jag är utmattad, men ingen sömn i världen kan ta bort den känslan. Jag är inlagd och läkarna vet inte vad ska göra för att hjälpa mig. Svårt att hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Idag har jag fått prata med både enhetschefen och en psykolog som jag skulle gå till innan. Men jag har vänligt tackat nej. Enhetschefen sa att jag gärna får prata med henne eller skriva om jag känner för det. Hon frågade hur länge jag själv vill vara på avdelningen och jag kunde inte svara men jag vill ju bara hem nu på en gång, förstår de inte det? Jag orkar inte vara inlagd en sekund till. Vid lunchen satt några patienter bredvid mig och pratade och de sa något om att en månad inlagd är det längsta dem varit och att det var hemskt, men frivilligt för att det skulle hjälpa dem komma tillrätta. Jag var inlagd fem innan jag blev utskriven för resan och nu börjar jag närma mig den första månaden igen. Jag vill inte vara här. Inlåst mot min vilja. Men jag vill inte ha hjälp och det verkar de inte förstå. De försöker tvinga på mig samtal. Tvinga på mig att jag ska försöka be om hjälp innan jag skadar mig men jag VILL ju skada mig. Jag måste skada mig.

Förlåt för lång rant. Behövde skriva av mig

-


Likt en fjäril
På sommaren
Är nu också jag
Fri