Försöker säga. nått alldeles för stort

De mörkaste månaderna är över för den här gången. Soltimmarna blir fler, mörkret
blir kortare. Utanför mitt fönster blommar snödroppar, påminner om att ljuset är här.
Solen, som jag inte tycker om. Ändå lämnar jag jackan inne när jag går ut i hagen,
ändå klämmer jag ut mig att det här var ju skönt. Men ljus är jobbigt, och jag flyttar
runt inomhus för att slippa det. Gömmer mig bakom kuddar, serier när det blir för
jobbigt. Andas. In och ut. Dricker några koppar för mycket te för att hålla mig vaken.
Ryckningarna i ögat påminner om alldeles för lite sömn. Ändå dricker jag te tills mitt
i natten och sen ligger jag där, dum som jag är. Vaknar på morgonen, trött. Går runt
hela dagen, trött. Hur fan känns det egentligen? Trött. Men det går bra, ljuset kanske
hittar in i mig med den här våren. Vi får se.

Ta hand om er, förlåt för babbel