Jag är rädd, så himla rädd.
Med en kropp full av ärr ska jag imorgon åka, vara borta i tio dagar. Bo i en liten stuga,
med andra människor. Byta om inför andra. Rida, umgås. Jag erkänner att jag är livrädd.
För ingen kommer gilla mig, jag är för trasig. Ibland förstår jag inte ens varför jag åker, för jag vet att ingen gillar mig, jag är bara ett problem, och det är så jävla jobbigt. Jag vill inte vara tjejen alla viskar om bakom ryggen, jag vill inte vara tjejen som alla glor på för att jag har sår och ärr. Vill inte ha massa frågor om varför jag tar massa medicin, om ärren, såren.
Du fixar detta! Din underbara personlighet kommer synas den också, bättre än dina ärr och sår. Och om det skulle vara så att de andra på ridlägret är för korkade för att fatta det, så är de ändå inte värda din vänskap <3 Men jag tror det kommer gå jättebra!!
SvaraRaderasv: Åh, tack!! Jag säger detsamma, skulle vilja vara din vän också för DU verkar helt underbar.