Den där ångesten, trycket i bröstet, klumpen i magen
den försvinner aldrig. Sover aldrig, låter mig aldrig vila.
Att livet gör såhär ont, hur tragiskt är inte det?
Jag har inte varit ute på flera dagar,
inte varit i stallet på en vecka, vet ni hur ont det gör?
Vet ni hur mycket det river isär mig?
Om jag är en spegel
är någon en hammare och slår sönder mig.
Om jag är ett papper, har någon en eld,
som brinner, förvandlar mig till aska.
Jag har något som kallas emotionell cancer.
Det vägrar ge upp, det tar över mig,
hur länge orkar jag kämpa emot?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram