''Hej!
Jag är så förvirrad och skulle behöva lite hjälp, typ.. I alla fall, jag skär mig i bland. Jag är inte deprimerad. Visst, det gör ont i bröstet ibland och känns mörkt, men säkert inte alls så som man känner när man verkligen mår dåligt. Oftast när jag skär mig beror det på om jag har fått ett dåligt betyg, ätit för mycket eller att jag sitter ensam hemma varje kväll.
Jag känner typ att jag måste straffa mig själv. Jag tänker hela tiden på mina sår och om jag ska göra nya samtidigt som jag inte alls vill skära mer utan vara glad i stället.
Men mitt lår är täckt av ärr och jag dör hellre än berättar för något. Och det finns inget att berätta
för jag är ju inte deprimerad. Jag har ingen anledning att skära mig, förutom att jag själv känner
för det. Om jag berättar kommer alla tro att jag bara gör det för att få uppmärksamhet!
Tänk så är det så? Jag vet verkligen inte vad jag ska göra...''
svar:
Hej fina anonyma människa, det gör ont att läsa faktiskt.
Det märks att du i alla fall inte mår bra, för annars hade du inte skadat dig själv.
Helst vill jag ju att du berättar för någon, det blir lättast så. Du kan få den hjälpen som du behöver.
Du behöver ju inte säga det, du kan ju skriva det på en lapp, eller skicka ett sms eller mejla
skolkuratorn om det. Jag vågade inte säga till mina föräldrar eller till kuratorn så jag mejlade henne
och länkade en gammal tumblr med massa bilder som förklarade mitt liv. På så sätt fick mina föräldrar
reda på att jag skar mig.
Att berätta innebär ju inte att man sitter öga mot öga och ska säga det där svåra som du helst bara vill
hålla för dig själv, det finns andra sätt. Det är lätt att känna att andra ska tro att man bara skär sig för
att få uppmärksamhet men jag har svårt att tro att dina föräldrar skulle tänka så, eller skolkuratorn. Det
finns inte i min värld att de skulle tro det.
Saker du kan göra för att försöka undvika självskada är ju att skriva en liten lista på tips på saker att
göra istället för att skada dig som du tar och läser när du känner att du är på väg att skada dig. Så kanske
du sätter på en film eller går en promenad istället.
Jag hoppas fina du att du vågar berätta för någon hur du har det, för jag kan säga utan att veta vem du är
att du förtjänar bättre än såhär, att du förtjänar att må bra och att inte skada dig. Det finns hjälp att få.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram