sv: Tack. Vet du att du just gjorde så jag gick till psykologen som jag skulle men inte tänkte, istället för ut till havet dit jag var på väg och där det hade blivit dåligt. Tack för att du finns <3
Hej! Jag är så förvirrad och skulle behöva lite hjälp, typ.. I alla fall, jag skär mig i bland. Jag är inte deprimerad. Visst, det gör ont i bröstet ibland och känns mörkt, men säkert inte alls så som man känner när man verkligen mår dåligt. Oftast när jag skär mig beror det på om jag har fått ett dåligt betyg, ätit för mycket eller att jag sitter ensam hemma varje kväll. Jag känner typ att jag måste straffa mig själv. Jag tänker hela tiden på mina sår och om jag ska göra nya samtidigt som jag inte alls vill skära mer utan vara glad i stället. Men mitt lår är täckt av ärr och jag dör hellre än berättar för något. Och det finns inget att berätta för jag är ju inte deprimerad. Jag har ingen anledning att skära mig, förutom att jag själv känner för det. Om jag berättar kommer alla tro att jag bara gör det för att få uppmärksamhet! Tänk så är det så? Jag vet verkligen inte vad jag ska göra...
sv: Tack. Vet du att du just gjorde så jag gick till psykologen som jag skulle men inte tänkte, istället för ut till havet dit jag var på väg och där det hade blivit dåligt. Tack för att du finns <3
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag är så förvirrad och skulle behöva lite hjälp, typ..
I alla fall, jag skär mig i bland. Jag är inte deprimerad. Visst, det gör ont i bröstet ibland och känns mörkt, men säkert inte alls så som man känner när man verkligen mår dåligt. Oftast när jag skär mig beror det på om jag har fått ett dåligt betyg, ätit för mycket eller att jag sitter ensam hemma varje kväll. Jag känner typ att jag måste straffa mig själv.
Jag tänker hela tiden på mina sår och om jag ska göra nya samtidigt som jag inte alls vill skära mer utan vara glad i stället. Men mitt lår är täckt av ärr och jag dör hellre än berättar för något. Och det finns inget att berätta för jag är ju inte deprimerad. Jag har ingen anledning att skära mig, förutom att jag själv känner för det. Om jag berättar kommer alla tro att jag bara gör det för att få uppmärksamhet! Tänk så är det så?
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra...