det de d det låser sig f f fö fö för mig

Det var en tisdag i slutet av maj, det kommer jag ihåg. Varmt, och pappa var i Kina. Torsdagen innan hade jag skrivit ett mejl, till skolkuratorn. Första kontakten, rädd och med ångest försökte jag skriva några ord, fråga om sekretess. På tisdagen gick jag dit, med en stor jävla sten i magen, jag var tvungen att gå via toaletten, och ta hjälp, från en vän vid namn rakblad.

Med en blodig tröjärm, som inte syntes (vilket var tur) knackade jag på dörren, hon log. 

- Välkommen Johanna, du kan välja vart du vill sitta började hon med

En halvtimme senare lämnade jag hennes rum med en handskriven lapp liggandes på bordet. en lapp med en internet adress, min tumblr, mitt gömställe för mina tankar och känslor, mitt helvete. Jag hade inte sagt så mycket, det var svårt att prata. Det, det låser sig för mig väldigt ofta. Då känner jag mig så himla onödig, att jag stjäl någons tid, som behöver det mer och som kan prata, och som vill prata. 

Mina fötter kändes som stenar den dagen, de låste sig, ångesten tog över. nervositeten dödade mig nästan.