magiskt men tragiskt

Minns ni listan jag gjorde för ett tag sedan?
Om saker jag vill göra, en punkt var: att få dansa till en Sugarplum Fairy konsert
Den kommer bli sann, på riktigt. Jag ska se Sugarplum Fairy och Mando Diao i slutet av Augusti.
Jag är så lycklig, blev så lycklig att jag grät. Det som händer med Kristian är så himla sorgligt.
Jag såg honom när han trodde att han hade slagit cancern, övervunnit den. Victor och Carl höll ett tal som fick både mig och min syster att gråta, tårarna rann ner för kinderna, det var så fint.
Men så sorgligt, de lät så glada, för han hade vunnit, han hade överlevt. Han hade klarat det som var omöjligt. Hela den konserten var magisk, tårar och lycka. Dans, musik, glädje.
Och vad händer sen? Kristian får tillbaka cancern, får besked att han kommer dö, att han inte kommer överleva. Det är så hemskt och ofattbart. Så hemskt att läsa på hans blogg att han bara blir sämre,
att han känner att slutet är nära, att kroppen blir sämre.

Här sitter jag och gråter återigen, åh Kristian. Jag hoppas bara att allt blir bra, att du överlever.

(bilderna länkar till där jag tagit dem ifrån)