- Jag tänkte springa en runda, är det okej eller?
Jag ser i hennes blick att hon tvekar, tittar bort.
- Jag ska fråga pappa
Så stängde jag dörren, tog en tablett till, och en till och en till. 35 tabletter senare öppnade jag dörren igen.
- Du kan springa en runda Johanna
Med ett leende på läpparna, musik i öronen och 4 tomma kartor tabletter springer jag ut i skogen. Stannar. Skrattar. Jag fortsätter gå, vandra. Jag vill inte stanna. Innan jag kommit till havet kommer yrseln, jag börjar springa. När jag kommer fram till havet sätter jag mig i sanden. Tar en bild, lägger ut på instagram. Hejdå står det. Stänger ner instagram och skriver mitt avskedssms till pappa.
Smsen fortsätter komma, samtalen som jag inte svarar på. och så skriver han, pappa
''Johanna, jag vill bara prata. Säg vart du är, vi pratar.''
Dumma lilla jag, litar på honom. Tänker att, han menar nog det. Han vill bara prata. Han lovar att vi inte ska till sjukhuset. Dumma lilla jag, yr som en idiot säger var jag är. Några minuter senare hör jag ambulansen. Fan
sv: tack gumman
SvaraRaderadu ÄR stark!!!
<3
SvaraRaderasv: Det finns några människor som säger att musik räddat dem, och i själva verket var de bara lite smånere ett par dagar. Jag vet att jag är överkänslig men såna människor känns som att de smutsar ner meningen med "musik räddade mig". De vet liksom inte vad de pratar om. Men de flesta som säger så menar det nog verkligen på riktigt.
Jag har det också jobbigast med alla sår och ärr, alla blickar folk ger en när de ser :/ Det och allt fett :S