En okänd människa kontaktade mig för några dagar sedan,
skrev några ord som skapade ett kaos inuti mig, ångest, oro.
Ord som beskrev att folk i min skola pratat om vad som hänt mig,
att de säger att jag försökte ta livet av mig utanför gympasalen.
Tjejen som skrev, går inte i min klass, och det oroar mig.
Går det rykten om mig över hela skolan?
Kommer alla komma ihåg mig som ''tjejen som inte lyckades ta livet av sig utanför gympasalen''
Är det så jag kommer bli ihågkommen? Är det så?
När jag kommer tillbaka, då är jag inte samma människa för dem längre.
Nej då är jag inte ''Johanna'' längre, då är jag ''Johanna som försökte ta livet av sig''.
Ingen kommer kolla på mig på samma sätt som de gjorde innan, och det gör ont.
Det gör så ont. Dels för att ryktet är fel, det var inte utanför gympasalen.
Jag gömde mig för poliserna i närheten av arenan (som är vår gympasal) för där trodde jag
inte att de skulle leta i första taget.
När jag ska ta stegen in i skolan igen kommer jag i allas ögon vara en annan person,
vet ni hur ont det gör?
Jag beklagar din situation. Trivs du på din skola, eller skulle du kunna tänka dig att byta om det känns för jobbigt att komma tillbaka.
SvaraRaderaJa, världen har en del fina sidor även om det är väldigt svårt att se i perioder i livet.
Varför vill du inte ha hjälpen de erbjuder. De kanske kan hjälpa dig om du verkligen ger dem chansen och då kanske de faktiskt skulle bry sig.
kram
Usch, rykten är så otroligt jobbiga. Det är verkligen inte lätt att få andra att förstå vem man är när de bara lyssnar på det första bästa de hör... Jag hoppas att du har hittat eller kommer att hitta vänner som verkligen förstår dig och inte bryr sig vad andra tycker, tänker och säger! <3
SvaraRaderaJag är ledsen för din skull :/
SvaraRaderaMen du. Om de pratar om dig, så är det förmodligen antingen för att människor fascineras av skvaller utanför det "vardagliga" och inte tänker på att andra kan må dåligt av det, eller för att de undrar varför du mår så dåligt och är oroliga/bekymrade för dig. Det är med all sannolikhet inte för att de ser dig som "hon som misslyckades".
Och förresten var det jävligt bra att du "misslyckades", för när du kommer ur den här skiten, då väntar nåt mycket bättre. Vi måste tro det <3
Usch, lider med dig, det där är så hemskt! Jag var med om samma sak i högstadiet. Min dåvarande vän spred rykten i skolan om att jag var självmordsbenägen, att jag tänkt hoppa från skolans tak, att jag skar mig och sökte uppmärksamhet. Inget av det där var sant. Jag har aldrig gjort mig illa på något sätt. Och det gjorde ont i mig att det var min vän som spred det. Då kändes det bara så overkligt och jag såg hur alla stirrade på mig när jag kom till skolan varje morgon. Det gjorde ont. Men jag kom ur det, jag gick förbi det, jag lärde mig vara stark! Du klarar det här, det måste du göra. Hoppas allt blir bättre snart... <3
SvaraRadera