Ett helt år har gått, mer, sedan bilden togs.
Fortfarande blöder mitt hjärta lika mycket, fortfarande gråter jag mig till sömns.
Jag vill fortfarande försvinna, dö, slippa all smärta.
Är det inte ganska sjukt egentligen?
Att man kan hata sig själv så mycket att man är villig att ta självmord?
Jo det är det
Det känns som att det aldrig kommer gå över, som att man konstant kommer må sådär. Men jag lever fortfarande på hoppet att det kommer bli bättre, för chansen finns ju. Stå ut! <3
SvaraRaderasv: Egentligen gör jag nog inte det, orkar, men jag försöker hålla i. Jag ska köpa katt från ett jourhem så jag var och besökte henne idag, hon var hur mysigt som helst! Elvira heter hon, men jag kan döpa om henne om jag vill.
Jag vet att det säkert är väldigt svårt att känna så just nu. Kanske det känns helt omöjligt att det någonsin ska kunna kännas så, men det kommer att bli bättre. Det går att ta sig ur en massa självdestruktiva tankar, känslor och beteende. Jag har själv gjort flera självmordsförsök under lång tid och då trodde jag aldrig att det skulle kunna bli bättre. Jag som inte ens orkade leva för ögonblicket. Nu flera år senare utan ett endaste självmordsförsök eller "rop på hjälp när ögonen tog slut". Visst kämpar jag fortfarande med min anorexia, men tjejen det finns en dag då du inser att livet även är till för dig. Ge inte upp! Skrik och slå händerna i väggen. Kasta saker omkring dig och lyssna högt, högt på musik, gå ut i skogen och skrik eller försök att hitta på någonting som kan få fokus på annat. Jag vet inte vad du tycker om, men glöm aldrig bort att det kan bli bättre. Det kommer att bli bättre om du ger dig själv chansen. Att du varit och tittat på en katt verkar jättemysigt.
SvaraRaderaTa hand om dig!
kram <3
Åh så fin bild, :)
SvaraRaderaVäldigt fin bild.
SvaraRadera