Hemma ifrån BUP-skolan. Vet inte om man ens kan kalla det skola egentligen.
Idag har jag läst, och läst och läst lite till. Det var det enda jag gjorde, för jag orkade
inte ta upp någon mattebok och räkna något helt oväsentligt mattetal. Det orkar jag
inte tänka på, läsa är svårt nog. Det är storm och krig i mig, hur ska jag då kunna
koncentrera mig på något sånt?
Min kontaktperson var hemma idag, jag slapp äta med henne. Det som jag varit
så nervös inför. För jag har ju ingen aptit, och hon påpekar att jag gått ner så mycket
i vikt hela tiden. Hon gör mig rädd. Frågar frågor kring vikt och mat.
Vill du gå ner i vikt frågar hon. Nej svarar jag, fast det är ju inte sant egentligen.
Jag känner mig tjock, som att en elefant är smal jämfört med mig. Så ja, jag vill
nog gå ner mer i vikt. Men det kan jag ju inte säga.
Fortsätt kämpa fina du! Jag skickar massor av styrkekramar och håller tummarna för att du mår bättre snart!
SvaraRaderaÅh vännen, jag vill ta bort de där dumma tankemonstren från dig :( Har du haft "matproblem" förr? Kramar <3
SvaraRaderaMen nej fina! Du behöver inte! Du är vacker och underbar som du är! Tänk två gånger, VARFÖR vill du gå ned i vikt? Varför? På grund av ett ideal, samhället som lär oss att någonting är vackert och att något annat inte är det? Snälla försök tänka efter ordentligt varför. Låt dig inte luras, stå på dig!
SvaraRaderaKram
Du klarar detta Johanna! Det gjorde jag. Jag tror på dig. Kramar <3
SvaraRaderaFörstår lite hur du känner, känner själv samma sak... Det är så svårt när man vill få bort samhällens kroppsideal, samtidigt som man vill uppnå dem. Kramar ♥ (ps. ditt bloggnamn är to die for!)
SvaraRaderaJa det är väldigt svårt.. Kram finis, kul att du gillar mitt bloggnamn! <3
RaderaGe inte upp <3
SvaraRadera