Det har varit en svår dag idag, att andas.
Oktober är det också, snart ett år sedan jag försökte ta livet av mig för första gången.
Vilket jag aldrig kommer glömma. Jag såg en ambulans idag.
Paniken kom, rädslan. Tankarna om att det var mig de var ute efter, skulle fånga.
Även fast jag inte gjort något, tagit något, behövde vård. Jag känner alltid så när jag ser en ambulans.
Man kan väl kalla det fobi, jag vet inte. Jag bara avskyr det. Hjärtat börjar slå snabbare,
blir svettig, får svårt att andas. Jag hatar det, jag hatar ambulanser. Jag har livet.
Jag hatar mig, jag hatar att andas, jag hatar min existens. Ursäkta att jag är så negativ, att jag inte peppar er som läser. Det går bara inte just nu.
Depression är inte roligt, inget kul. Så är det bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram