Hej mamma och pappa,
jag vet att ni på något sätt har funnit min blogg.
Som vanligt snokar ni runt i mitt liv, och jag ber er nu att sluta
läsa min blogg. Det här är mitt krypin, och det jag skriver är inte till för er.
Jag väljer av en anledning att inte delge mina tankar och känslor för er,
så sluta spionera på vad jag gör. Mina tankar är mina, ni har absolut ingenting
med det att göra. Såhär är det, att det ni gjort nu sviker förtroendet för er ännu mer.
Hade jag velat att ni skulle läsa den här bloggen, då hade jag väl sagt det?
Snälla sluta läsa, bara gör det. Annars kanske jag får
sluta blogga, sluta skriva, stänga inne alla känslor totalt.
Ni ger mig inget andrum, inget privat liv, ingenting.
Jag behöver skriva av mig här, få kommentarer
av alla vackra människor. Ni har under en tid
i smyg läst min blogg, utan att säga.
Hur ska jag någon gång kunna lita på er
när ni gång på gång visar att det inte funkar?
Detta var trist att ta del av! Förstår dig, hur du känner och hur du vill ha det.
SvaraRaderaNär min dotter började blogga för många år sedan, följde inte jag hennes blogg.
Jag läste inte en enda bokstav ifrån hennes blogg.
Vid ett tillfälle när hon hade fått någon otrevlig kommentar och visade mig vad denna hade skrivit sa jag:
"Jag läser inte din blogg, något ska du ha för dig själv, det vill jag respektera att det är ditt privata". Då var hon i din ålder! Min tanke då var att jag vill inte läsa vad hon skriver, jag vill prata med henne. Men min dotter och jag hade redan då en mycket öppen och rak relation, så därför slutade det hela med att hon sa: "Mamma, du får följa min blogg, jag har inget att dölja för dig". Så jag blev följare av min dotters blogg för att hon bjöd in mig! Men det tog tid innan jag riktigt kunna känna mig bekväm med att läsa hennes skrivna ord, för ärligt talat så tyckte jag att det var fel. Detta resulterade i att jag tog del av vad andra skrev för kommentarer och när något "gick fel och snett", kunde jag stötta min dotter bättre genom att själv läsa vad hon skrev och vad för kommentarer hon fick. Vi kunde sitta här hemma och diskutera om allt möjligt som skrevs och det var bra. Till slut så kändes det mer naturligt att läsa hennes blogg. Men än en gång, hon bjöd in mig och jag tycker att det är viktigt att som förälder att visa den respekten, för annars tappar man förtroendet i ens barns ögon och det vinner man inget på.
Samtidigt vill jag väl ändå tillägga att på nåt sätt kan jag förstå dina föräldrar. Vi föräldrar fungerar och tänker olika när våra barn mår dåligt och många föräldrar känner sig maktlösa när dom försöker hjälpa sina barn. Jag tror att dina föräldrar känner att dom vill läsa vad du skriver för att lättare förstå och att på så sätt hjälpa dig. Detta betyder inte att dom ska göra det bakom din rygg, det är fel. Som sagt, jag förstår att du har blivit upprörd och det vore trist om du känner att du måste sluta blogga. Detta är ett bra sätt att ventilera ut sina känslor, att blogga och vi är många här i bloggvärlden som både vill och kan stötta dig. Vi som vet hur det känns att må psykiskt dåligt.
Försök att pratat med dina föräldrar om detta, det är ändå det bästa. För jag kan lova dig, att innerst inne vill dom förstå och dom vill hjälpa och stötta dig.
Tusen kramar till dig lilla vän!
Åh Johanna... Det är inte okej. Men jag tror att de gjort det för att de är oroliga, men de borde sagt något, frågat. Man läser inte någons dagbok, och jag tycker det här är lite samma. Jag hoppas dina föräldrar respekterar dig och inte fortsätter läsa om du inte vill det. Jag är själv rädd att någon i min närhet ska hitta min blogg, och hoppas de har respekt nog att inte läsa. Men jag har också hittat min lillasysters blogg en gång för ganska länge sen och läste, vilket självklart var fel, men jag var orolig. Så jag förstår ändå dina föräldrar till viss del, men jag hoppas de visar respekt och inte läser.
SvaraRaderaKram finis!