tisdag 22 oktober 2013

Om ett evigt dunkande och en ständig smärta

Att ha huvudvärk har blivit som en vardag för mig, de senaste veckorna i alla fall.
Det dunkar och det känns som jag ska explodera så ont det gör. 
Yrseln har blivit värre också, det svartnar verkligen för ögonen, och ibland ger
benen vika och det blir svårt att stå och gå. Får ta stöd mot något och vänta tills
det slutar. Det är jobbigt att alltid ha ont i huvudet, på riktigt.
Imorgon ska jag till BUP igen, och jag vill inte.
Jag orkar inte vara där, frågor om hur jag mår, vidrörande på axlarna och ryggen,
frågor om såren, massa prat, lunch tillsammans. Usch, jag hatar det. 

3 kommentarer:

  1. Hej.
    Jag skär mig. Men jag vet inte varför. Jag är inte mobbad, har inte haft en "svår" uppväxt eller något annat. Jag bara blir ledsen ofta och då gör det så ont och allt jag kan tänka på är skär, skär,skär. Det känns så bra. Men sen hatar jag mig för att jag har gjort det för mitt liv är verkligen inte så hemskt! Sen skär jag mig mer för att jag hatar mig själv.
    Jag vet inte vad jag ska göra. Ibland säger jag till mig själv att jag ska sluta, men sen känns det så bra så jag vill fortsätta. Vad ska jag göra?

    SvaraRadera
  2. Åh fina du, du klarar det på BUP! Kämpa på bara <3

    Har du pratat med nån läkare om huvudvärken? Låter ju inte bra alls :( Styrkekramar!

    SvaraRadera
  3. Sv; åh jaa!! Blev så glad när jag såg vad hon hade gjort till oss!! <3

    SvaraRadera

Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram