Jag är nere i en djup grop, ljuset känns så långt borta och vägen dit är svår.
Motivationen har väl egentligen aldrig varit där, men nu är den verkligen
helt borta. Dagarna spenderas i sängen, ibland blir jag tvingad att gå ut, som att
släppa ut hästarna för att jag inte får vara ensam. Annars vill jag bara lägga mig
i sängen och gråta, försvinna. Jag har varit så korkad den senaste tiden.
Skrivit massa dumt till min psykolog som gör mig nervös inför samtalet
med läkaren imorgon. Jag är så rädd att de ska skicka mig till Malmö,
barn och ungdomspsyk där jag spenderade 7 månader förra året.
Mår sämre nu än då, och hur länge skulle jag bli
kvar då? Vill inte ens tänka på det.
Nej jag måste ta kraft och gå och duscha, ja det är faktiskt krävande för mig.
Allt blir så jobbigt när man mår såhär dåligt, saker man inte kan tänka sig ska
vara krävande.
Varför får du inte va ensam för? Förstår inte riktigt :s vem har bestämt det? :/
SvaraRaderaDe är rädda att jag ska göra något mot mig själv. Ensam och ensam, jag får ju gå på toa med låst dörr och duscha med låst dörr. Men får inte lämnas ensam i huset under en längre tid. Om du förstår. Det är mamma och pappa som har bestämt det med BUP, för att jag ska vara så säker som möjligt! <3
RaderaJag känner också som du just nu, att man är nere i en grop och hur man än försöker så når man inte ljuset. En fruktansvärd känsla, för det kvittar hur mycket man kämpar så når man aldrig dit. <3
SvaraRadera