Jag vill försöka förklara det inom mig. Det som börjar kännas fel nu. Som får mig att känna det vrida sig inom mig. Jag sväljer femtioelva gånger men likt fan är klumpen i halsen kvar. Färdas till magen och fastnar igen. Försöker befinna mig i känslan, känslan av att något måste ske och det rätt. Leva i känslan av den här ångesten som får mig att inte kunna koncentrera mig på en serie mer än två minuter. Så jag sätter på musik och tårarna rinner på min kind.
Jag försöker att inte fastna i tankarna. Att inte börja planera och bestämma. Mina svar uteblir. Jag har 20 olästa meddelanden men jag orkar inte bry mig längre. Jag kanske sträcker ut händer ändå men jag hamnar alltid där till slut. Med döden i magen. Även om jag kanske inte vill dö.
Det gör så ont att ha lite ljus och hopp för att sen falla ner i det mörka igen. Jag är sårbar men inte stark. Men det är väl okej det med. Att inte vara stark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram