söndag 27 oktober 2013

Jag vet allt om det där som kallas ensamhet

Den senaste veckan har väl varit svår, väldigt svår.
Jag tror faktiskt att jag aldrig mått såhär dåligt som jag gör just nu.
Vill inte skriva mina allt för mörka tankar här, jag känner att det är för mörka
saker. Jag vill ju på något sätt också peppa, och det är ju så så mycket svårare när
jag är såhär dålig, när mina tankar är såhär mörka, när jag inte orkar leva längre.
Men jag ska försöka och jag försöker. Vill inte att bloggen ska bestå av ett enda stort mörker,
jag vill skriva om hur jag mår men det finns en gräns. Här går gränsen. Och nu vet ni det.
Att det är extra svårt just nu, 

3 kommentarer:

  1. Du är så sjukt fin i ditt blåa hår! Hur ofta färgar du om för att hålla färgen?
    Och till inlägget: Det blir bättre! Håll ut och du hittar snart ljuset i slutet av tunneln! Kram!!

    SvaraRadera
  2. Du ska ju skriva det du vill skriva, känn dig inte tvingad att skriva om saker du inte vill skriva om
    kramar

    SvaraRadera

Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram