Det är på helgerna ensamheten märks som mest, när man läser och ser bilder vad alla andra gör på instagram eller Facebook. Träffar vänner, går ut och festar, har tjejkväll, myser med pojkvänner, filmkvällar, beställer hem pizza och pratar hela nätterna, går promenader, rider med sina vänner, går på konserter, repar med sina band, bakar med vänner, eller bakar med familjen, träffar släkt, går ut och äter
på restaurang, går på bio, hyr filmer. Det gör ont på något sätt, för mitt liv ser inte ut så.
Det var några år sedan det var min vardag, även om jag mådde dåligt.
Jag kommer inte ihåg känslan av frihet, känslan av att kunna säga till sina föräldrar att jag ska träffa kompisar ikväll och sen bara kunna ta bussen dit. Jag minns inte hur det känns, kommer jag få uppleva det igen?
Kommer det bli min vardag igen?
JA, fina du, det kommer bli vardag igen. Bara du fortsätter kämpa så jävla mycket du kan, så kommer det bli vardag igen någon gång. Jag lovar <3
SvaraRaderasv: Jag tror inte de ens kan förstå, de saknar nog den förmågan. Men tack ändå.
Och ja, såna "skämt" är bara fucked up.