Behind the smile is a world of pain

Det gör ont just nu. Så himla ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen riktigt. Man kan
väl säga att jag går under, eller exploderar. Faller isär. Jag är inte rädd för mig själv
längre, eller vad jag är kapabel till. Mitt liv spenderas i min säng, där jag gråter och
försöker överleva trots all ångest. Jag har i de stunder då jag haft som mest ångest mejlat
min psykolog, skrivit dumma saker. Saker som jag borde hålla för mig själv, som att jag
kommer dö, att jag kommer ta mitt liv. Men trots allt så händer ingenting, och jag vet inte
hur länge dagarna kommer spenderas i sängen, vägra att åka till BUP, gråta, skada mig
på olika sätt. Nej usch på det här livet just nu.